IsabelleOlsson*

När min älskling frågade om jag ville förlova mig med honom, kunde jag säga något annat än, JA!? nej det kunde jag minsann inte.

Anton jag älskar dig!

Ingen kan väl ha missat vad som hänt Fredrik Schön, inte i min umgängeskrets iaf. Jag känner varken Simone eller Fredrik väl men när jag läste vad simone hade skrivit i sin blogg så började jag grina inte så lite heller. Det som hänt har nog fått många att fatta att det kan hända den som står en närmast. Det känns jobbigt också eftersom min älskade Anton gillar att leka med både 4-hjuling och cross. Medi eller utan hjälm spelar ingen större roll för honom. Men hade det varit han som låg på uppsala lassarett så hade jag gjort allt för att få byta plats med honom.

Fan vad jag älskar dig Anton<3

Simone och Kotte,  ni får kämpa vidare, jag hoppas verkligen att allt blir bra.

jahapp, då har man klarat avförsta året på gymnasiet, det gick ju snabbt och relativt smärtfritt. Betygen var okej, men inte speciellt nämnvärda. jag har lyckats blivit 17 år fyllda och jag och min käresta har lyckats att ¨hålla ihop i snart 6 månader

En annan sak som jag lyckats med är att gå upp 3kg, på sommaren ska man gå ner i vikt, det har jag antagligen inte lärt mig verkar det som.

En sak som jag inte lyckats med är att vistats ute i solen, och det har naturligtvis resulterat i saknad av solbränna, så därför gav jag mig iväg i blåsten idag till gymmet. Lite mortion och färg på samma gång(dock endast lite)

Älskar dig så mycket att jag skulle kunna gå sönder, älskar dig för att du tar mig för den jag är, det är inte lätt alla gånger, med mig kan livet vara trassligt. Just för tillfället har jag iallafall ordning på tankarna. Det tror jag är din förtjänst. Det vi har hoppas jag ska hålla tätt och länge, tihi.

 

Jag älskar AntonLjungquist..got the message?!

Visst kan man inte bli sötare(älskling till höger, en annan mycket fin människa till vänster viktor)

Anledningar, det finns miljoner utav anledningar till allt. Men vart tusan finns de när man behöver dem som mest?!...Inte fasen inom räckhåll iaf...anton jag älskar dig,men jag känner mig inte tillräcklig...ingen kommer någonsin krossa mitt hjärta, för det har jag redan krossat själv. Patetiska tankar om mitt patetiska liv...om jag inte mår bra mentalt, hur ska jag kunna få dig att må bra. Du kommer drunkna i min skit..snälla, för din egen skull, så vore det bra om du lämnade mig.. hur kan alla jag känner lyckas utvecklas till normala individer när jag själv inte lyckas?..dör jag imorgon så ä det okej, vill inte lämna någon efter mig...

vill leva lyckligt, men allt som gnager i bakhuvudet då?..ska det bara ignoreras tills det brister, tills jag blir tvungen att läggas in för vård?...en psykpatient, vilken framtid...nå jag vet, vet hur det kommer bli...

så behöver ta en paus ifrån allt ansvar, alla beslut...måste bara få vara....så förlåt er alla som jag sårar..det är mitt största problem...